måndag 20 maj 2013

Sanna Ehdin och Byron Katie



Ikväll har jag varit på föreläsning med Sanna Ehdin om "Den självläkande människan", en bok hon skrev redan för snart 15 år sen. Idag kan man säga att den är mer aktuell än någonsin på så sätt att så många har fått upp ögonen för att vår hälsa till största delen ligger i våra egna händer och inte i nån farbror doktors, som man så idogt la hela sin tro till i tidigare generationer. Idag börjar det bli mer så att vi vänder oss till doktorn bara när vi behöver sjukintyg, men att vi pysslar mycket med själva läkningen på egen hand med kosttillskott, kosten och livsstilen. I alla fall många av oss.

Sanna är bra på så sätt att hon får in helhetstänket i sin sammanfattning av hälsa. Det märktes att hon anammat en del från Ayurvedan, så som att dricka varmt vatten, andningsövningar och regelbundna rutiner. (Hon nämnde även i förbigående att hon är Vata). Hälsa är inte enbart kost - att laga från grunden ekologiskt och näringstätt, och motion, det innebär återkommande detoxing, att tugga maten väl och en stor del är även sinnestillståndet. Att finna en inre ro, att meditera eller sitta i stilla bön. Bönens kraft är idag underskattad i vår del av världen. Många är vittnesmålen om bönens läkande kraft i situationer av förtvivlan och smärta. Jag menar då inte i en religiös anda. Bön är en andlig kontakt med det kollektiva medvetandet, en energi som bindes samman alla på denna jord och utanför den.

Ända sedan jag var liten och min storasyster gick i söndagsskolan och lärde sig Fader Vår utantill och samtidigt lärde mig den, har jag bett en aftonbön. På den tiden var det den bönen men ju äldre jag blev så la jag till min egen twist på bönen och idag är den mer en tacksamhetsbön till Moder Jords gåvor och för dagen som varit, för min hälsa och allt jag har och hur livet är. Just tacksamhet är en viktig känsla att förmedla till sig själv, sina barn och omgivningen. Jag har alltid haft en stark känsla av att saker och ting är som de är för att de ska vara så. En tillit till att livet ger mig det som jag behöver för att växa, både det svåra och det positiva. Det känns så onödigt att brottas med -"Varför just jag?" och liknande. "Acceptera livet som det är", är ett bra mantra tycker jag. Byron Katie bygger hela sin ideologi runt den frasen i "The Work". Den består av fyra frågor och en vändning som man kan ställa sig i en svår situation som man känner att man inte kommer loss ifrån.
Man tar ett påstående t.ex: "Min man lyssnar inte på mig", och ställer sedan frågorna.

1. Är det sant? (ja eller nej, om nej gå till 3)

2. Kan jag vara fullkomligt säker på att det är sant?

3. Hur känns det när jag tänker den tanken?

4. Hur skulle det kännas om tanken uteblev?

Vänd på tanken.
Påståendet kan vändas så att det syftar på dig själv: "Jag lyssnar inte på mig", "Jag lyssnar inte på min man". Man utforskar en låst inställning tills ens motstånd ger vika.
Jag var för några år sedan på ett föredrag med Byron Katie och såg många fall med olika personers svåra och smärtsamma låsningar i känslor som Byron med sin klokskap tillslut löste upp med fråga efter fråga. Hon kommer till Stockholm i sommar om någon vill se henne. Här är hennes hemsida:
http://www.thework.com/index.php





Här är Sannas blogg:
http://blogg.passagen.se/sannaehdin/

Här en länk till min andra blogg: "Springboard to heaven"


                                                                                              Namasté

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar