Astma-boten & Kaphas drömlika tillstånd

Ibland när jag vaknar är jag kvar i drömmarnas land.  Jag har alltid haft lätt att fantisera och har ägnat mycket tid åt mina drömmar. Det mesta i min omgivning ger mig tankar, inspiration eller väcker känslor av nostalgi eller längtan. När jag tar en promenad till mina uppväxtkvarter vandrar mina minnen iväg till gamla barndomsvänner och klasskamrater och lekar ute på lekplatser eller genvägar man tog, eller skumma delar ute man sprang fort igenom av rädsla för någon inbillad fara. Mycket är borta och ersatt av höghusområden och cykelvägar men vissa stigar finns kvar även om de är nästan igenväxta idag.

Jag har aldrig flyttat från Vallentuna. Jag har aldrig velat eller vågat. Har heller inte förstått varför folk vill bort ifrån sina rötter... När jag började läsa om Ayurveda fick jag en bra förklaring som jag inte hittat någon annan stans, t.ex i astrologin. Enligt Ayurvedan finns det tre kroppskonstitutioner (doshor) som man är en blandning av, men oftast överväger en av dem. För mig är jag väldigt mycket en av dem, nämligen Kapha (uttalas kaffa, ibland kappa i vissa delar av Indien). Kaphan är väldigt nostalgisk, hemmakär och empatisk, reflekterande, trygg, lugn i sinnet och bearbetar saker långsamt. Vid kriser drar vi oss undan hellre än fightas. Vi sover mest av de tre doshorna och är de som blir minst sjuka p.g.a att vi inte stressar upp oss så lätt.

Jag har alltid sovit länge på mornarna. Jag är fortfarande som en tonåring och kan sova en bra bit inpå dagen. Till viss del kan jag skylla på att jag är nattuggla och går och lägger mig alltför sent, men jag vet andra som ändå inte behöver sova mer än 6-8 timmar. Jag kan  sova lite några nätter om det krävs men sen är jag helt urlakad och sover tolv timmar i sträck istället. Det var väldigt jobbigt när ungarna var små och det av praktiska skäl var nödvändigt att jobba 8-17. Men när de blev stora gick jag över till skiftjobb och jobbar mest kvällar. Min mamma var likadan, även hon en Kapha.

Kapha tar lång tid på sig att bli sjuk om hon någon gång blir det, och lång tid att tillfriskna. Typiska Kapha sjukdomar finns ändå som bl.a förkylningar, astma, ödem och depression. En person i obalans skapar tillslut ohälsa som kan leda till sjukdom om det pågår under lång tid. Det som är bra med Ayurvedan är att de med sina diagnosmetoder kan urskönja begynnande sjukdomar innan de bryter ut, eftersom pulsmätningen som de använder visar tidigt om man har en obalans och även var den sitter i kroppen. Ayurvedan jobbar förebyggande med livsstilsrekommendationer och kostråd. Om sjukdom ändå uppstått finns det renande teer, drycker och mat som återställer balansen efter utrensning och beroende på hur väl man lägger om sitt liv. Det finns alltid något att göra för att leva hälsobefrämjande även om man kan unna sig att gå utanför ramarna då och då. Vår kropp är väldigt bra på att avgifta sig och anpassa sig. Men lever man destruktivt under en lång period får man till slut betala med sin hälsa.

Jag blev sjuk för tre år sen. Under det året fick jag en lunginflammation och astma som kom tillbaka fyra gånger. Jag blev helt ställd. Jag som "aldrig" är sjuk... Tillslut drog jag i bromsen och sa att det räckte. Jag tänkte inte bli en astmatiker! Jag hittade en Ayurvedabok och började så smått lägga om mitt liv under sommaren, sen gick jag endags-kurs på Veda Lila som ledde mig till Ayurveda-akademin och deras utbildning Ayurvedisk hälsorådgivare på ett år. Jag konsulterade direkt min lärare Johan Ljungsberg och började med mina termosteer och drog ner på allt surt, så som ost, fil, vinäger, tomat, jag skulle även undvika apelsiner, lök, svamp (som quorn t.ex) och sojaprodukter (sojakorv) som jag åt ofta eftersom jag är vegetarian.
Jag var sjuk i sex veckor i sträck med förkylningssymptom, vilket är logiskt eftersom utrensningen väcker liv i det området som det är obalans i, för mig lungorna. Jag drack mitt reningste i tre månader. Jag har inte haft influensa, astma eller andra lungrelaterade problem sedan dess och jag kör mitt reningste fortfarande som en detox några gånger/år och håller fast vid kostrekommendationerna och har lagt till yoga och meditation. Efteråt har jag även kommit på att jag ju alltid tidigare varit slemmig i halsen på nätterna och haft Läkerol tillgängligt, jag har alltså haft obalans i lungorna sedan minst 90-talet men det som till slut gjorde att sjukdom bröt ut var att jag sörjde min mamma så länge, tre/fyra år var jag ledsen. Vilket också är typiskt en Kapha - att bearbeta händelser tar låååång tid.

Vi har alla tre doshorna i oss: Vata, Pitta och Kapha. De står för kroppens alla funktioner. Vata (rymd, luft) står för nedbrytning, rörelse och transport, utsöndring. Pitta (eld/lite vatten) står för omvandling, transformering, matsmältningen, kroppsvärmen mm och Kapha (vatten/jord) för struktur, uppbyggnad, smörjning, sammanhållning. Vata styr nedre delen av kroppen plus lite till, Pitta styr mitten delen och Kapha  fukt, slem och lungor - den övre delen plus lite till.

Det finns inte lika delar av folk som är Vata, Pitta och Kapha.
Flest människor (liksom städer, samhällen) är Vatatyper: flexibla, kommunikativa (pratar mycket), rör sig snabbt, ombytliga, fantasifulla, lätt ängsliga, anpassningsbara, ofta smala och har minst behov av både mat (glömmer ofta att äta) och sömn.
Näst flest är Pittatyper: eldfängda, viljestarka, egenföretagare, chefspersonligheter som man lätt känner igen som den som blir ilsken i kassakön eller trafiken, behöver mat inom fem sekunder vid hunger annars inträder panik och ilska, lätt till skratt, gillar utmaningar och testar gärna sina gränser.
Det finns minst Kaphatyper: stabila, bekväma, metodiska, inåtvända, lite enstöriga, känsliga och empatiska, har lätt att gå upp i vikt men klarar oss egentligen på två måltider/dag och har mest sömnbehov.

Lite tips:
Börja dagen med att borsta tänderna och skrapa tungan ren från Ama (toxiner) som samlats under natten; koka vatten, pressa i en del ingefärajos och citron, låt svalna till under 40 gr. och lägg i 1 tsk raw honung, lite gurkmeja och ghee (renat smör) och drick. Gör det till en vana att dricka kokt, varmt vatten utom om du svettas eller det är hett ute. Varmt vatten sköljer rent systemet och underlättar matsmältningen.
Min andra blogg: "Springboard to heaven"






                                                                                      Namasté

Älska dig själv med Wayne Dyer

Någon gång i början av 80-talet blev boken "Älska dig själv" av Wayne Dyer  väldigt populär. Jag minns att mamma intresserade sig för ämnet och att jag själv tyckte det var en revolutionerande idé... Eftersom jag kände så kan jag idag reflektera över att det då fanns så lite av insiker om individens behov, det var fult att tycka att man var bra, var söt eller duktig. Jante-lagen var det som rådde.

Boken öppnade upp en helt ny värld, ett nytt sätt att påverka sitt eget känsloliv. Wayne Dyer påstod att man kunde välja sina känslor! Va!? Kunde det verkligen vara så?

Wayne Dyer är en fantastisk person som jag har återupptäckt på You Tube och som har verkat som andlig rådgivare och informationsspridare sen 70-talet och är verksam än idag, 73 år gammal. Han var psykolog till yrket men började sakna en andlig dimension av livet för att förklara människans komplexitet och sadlade om till författare/föreläsare och inspiratör.

Buddha sade: Smärta kommer alltid att drabba oss - lidandet är ett val.
Att vara detacherad, att låta saker ske som en betraktare utan att fastna i känslan är vad yogis tränar på att bemästra. Varför? Jo, för vad vi känner och tänker skapar våra liv, vår framtid. Det du kände igår har skapat det liv du lever idag.

Jag, som känslomänniska, har haft svårt med att förhålla mig detacherad, beroende på vad det handlat om. Men jag har lyckats att ställa om mig när det gäller förväntningar. Utan förväntningar ingen besvikelse. Men det handlar inte om att vara känslokall eller att inte känna. Det handlar om att se känslan, förstå den och välja att släppa den.

En av Waynes historier låter såhär: "Du står i ditt kök och plötsligt går strömmen och du ser ingenting och tappar dina nycklar i förvirringen. Du trevar men hittar dem inte. Du tittar ut genom fönstret och ser en gatlykta lysa och tänker att där kan du se bättre, så du går ut och börjar att leta efter nycklarna under gatlyktan.
Din granne kommer ut och frågar vad du gör och du förklarar att du letar efter dina nycklar varpå han erbjuder sig att hjälpa till. Ni letar båda en stund tills grannen frågar var du egentligen tappade dem. Du svarar att det var inne i köket. Men varför letar du då här ute? utbrister grannen. Du svarar att det ju är ljust här ute och så mörkt därinne ..."

Wayne menar att det är så här många gör med sina problem. Vi söker utanför oss själva när problemen i verkligheten finns inom oss. Vi vill att någon annan ska ändra på sig eller att något ute i världen ska vara annorlunda så att vårt liv ska fungera bättre.
Det är svårt att ändra på sig själv, att lära sig att reagera annorlunda på sådant som triggar oss. Men det finns inget annat att göra. Alla "de andra" kommer inte att ändra på sig och även om de gjorde det (för att de själva utvecklas) så skulle vi inte plötsligt må bra. För det börjar liksom med oss själva. Om vi inte sorterar, accepterar och bearbetar det vi bär på så kommer det att styra vårt liv. Vi kommer att hitta nya saker som väcker samma känsla av obehag, nya personer som sårar oss på samma sätt osv... Tills vi kapitulerar och ser in i oss själva.

"När vi ändrar hur vi ser på en sak, ändras saken vi ser på", säger Wayne Dyer.
Det finns många tecken på att du förändras. T.ex kan du känna att du inte har så mycket gemensamt längre med dina vänner och du börjar umgås med en annan typ av människor som bättre speglar hur du är som person nu. Du kanske får lust att göra massa nya saker, gå kurser, resa, flytta, börja träna, ändra kostvanor, byta klädstil mm...

Den yttre världen är alltid en spegel av din inre värld. Vår drift är att förstärka det vi är inuti med hur vi lever, ser ut, vilka vi umgås med.
Om man reflekterar och tittar lite i backspegeln kan man ofta upptäcka dessa förändringsperioder man tidigare gått igenom.
Det kan lära oss att inte känna rädsla för att släppa taget om personer eller livsomständigheter som lämnar oss. Eller att inte rädas att gå vår egen väg även om det innebär uppbrott och upprördhet.

Min andra blogg: "Springboard to heaven"

                                                                                             Namasté